The plan som inte var någon plan
Så, planen kring den här resan har ju varit lite halv defus, från att ha börjat planera en resa ut till The big badass outback, betala ett företag som skulle "utbilda" oss i farm jobb och sedan få ett garanterat jobb efter det, så sa vi att nej vi reser först, och samtidigt vill vi till Indien, Kina, Japan, Thailand, Bali, Brasilien, ja, listan var så lång mina vänner. Så vi sa, ja vi gör några stopp där då, easypeasy! Sen blev det östkusten som kom på tal, efter som att aaaalla gör den och aaaalla säger att "du MÅSTE göra det, det bästa jag varit med om" så man blir ju sugen. Men tillsist utvecklades planen till en jobbplan, vi åker dit hittar boende, hittar jobb och skaffar oss en vardag där nere. Sen reser vi när vi känner att vi är klara.
Punkt
Så vi åkte ner, sökte lägenhet, var på olika visningar med orimliga priser, träffade på galenpannekärringar som inte hade någon clue om hur man beter sig. Bestämde oss för att vänta med lägenheten då vi fortfarande inte var säkra på om detta var rätt just nu. Så vi Chillade runt, bestämde oss för att vänta med jobb också. Så nu har den fina planen östkusten kommit fram igen. Vi har fått en bra guidevisning kring vad vi borde göra, och planuppsättning på hur resan skulle se ut och jag måtte säga det att det känns väldigt bra kring den. Men mamma pappa och Ida kommer ju hit i mitten av mars så vi ska försöka vänta tills dess, antingen om vi hittar ett farmjobb (vilket visade sig vara svårt!) eller om vi reser runt mellan melbourne och Sidney, dit familjen arrivear först så att säga. Det löser sig hur som helst. Det är ganska planlöst, men samtidigt var det ju så vi ville ha det.