Emma är hemma
Alltså, jag har ju aldrig hunnit flytta hemifrån på riktigt, jag menar, att resa runt på andra sidan jorden osv är inte samma sak som att flytta hemifrån, till en liten ett i stan eller till huvudstaden och komma på besök var och varannan kväll. det är coolare, ja, (det jag har gjort, enligt min åsikt) men jag kan fortfarande inte säga "jag har flytta hemifrån" vilket passar mig utmärkt då jag fortfarande känner att jag är mammsens och pappens lille Bebis. Kort och gott. Hur som, är jag ju iaf nära till att kunna säga att jag har flyttat hemifrån då jag bor i melbourne och inte hemma.
jag bor alltså med min pojkvän, lille Mike och med kära Ad, som var en av min och Annies första roommates på Urban, hostlet vi borde på. Komist nog. Hade aldrig kunnat tro att den håriga manliga killen vi satt och drack cider med på golvet i Hostlet, skulle bli min blivande riktiga roommate.
Vi blev ju vårt lilla gäng och än håller vi ihop. Jag ska säga er en sak, att bo med killar måste vara det bästa!! Jag har ALL kontroll över hemmet, jag små pysslar och dom uppskattar allt. Dom är avslappnade och roliga, precis som jag vill ha det. Jag behöver aldrig anstränga mig. Alltså så många olika boende jag har haft under mitt år här i au, så många olika historier jag har att berätta om roommates/landlords/receptionister, det är sinnessjukt och Kul, men det har varit en jobbig tid också, att aldrig hitta hem. Men Efter många om och men har jag iaf ÄNTLIGEN hittat något jag kan kalla "hem". Det är Fint ! 