I don't wear a watch cuz i don't have the time

jag bor alltså med min pojkvän, lille Mike och med kära Ad, som var en av min och Annies första roommates på Urban, hostlet vi borde på. Komist nog. Hade aldrig kunnat tro att den håriga manliga killen vi satt och drack cider med på golvet i Hostlet, skulle bli min blivande riktiga roommate.

Men jah blev supernöjd med resultatet pch  Ska definitivt prova på't igen när ett bra tillfälle dyker upp! 

Förresten, vi får ju lön VARJE vecka här ist för en gång i månaden. Det är ju genialiskt! Sverige, Ta tag i det här. 

Alla hade varit iväg på olika äventyr, och vi visste inte till 100% om vi verkligen skulle ses igen eller inte. När man lever som backpacker, träffar nytt folk varje dag, säger Hejdå till människor lika ofta, inspireras av andra och byter planer varje dag så skulle jag kunde säga att en backpacker är inte att lita på. Säger man "vi ses snart!" Så är det ofta bara en enklare utväg än att behöva dela med sig av ett avskedstal och må dåligt över alla förlorade vänner. Men! Hör och häpna, vi vart åter samlade och vi är samlade än! 

Och det är konstigt, för på något sätt har melbourne livet och mina vänner här blivit verklighet och livet där hemma är lite diffust. Jag gruvar mig och gruvar mig inför hemkomsten, även fast det är månader kvar så ligger det och trycker där bakom. Jag minns ju hur förstörd jag var när jag lämnade LA efter bara 3 månader! Det här är ju ett helt jäkla ÅR! 

Första Person att lämna gruppen och landet är vår fina vän LG. Laurence som han också heter. En lång spillevink från England. Han är en av de tryggaste människorna jag träffat både i sig själv men som också får alla andra att känna sig trygga. Om man är orolig, då går man till LG, lägger fram problemet åså har han lösningen. Oftast är det bara en enkel mening som "As long as u know what u want, everything Will Work out! Right??!" Och hur klyschigt är inte det? Men det är hans röst, hans trygga små ögon och framförallt hans kroppsspråk och dancemoves som gör det. Hans liksom sprutar ut positiv energi! Alla är glada runt LG. Vi liksom slåss som lejon för att få krama honom först om han kommer in i ett rum lite senare. Jag tror han är någon slags positiv energi healer. Det kommer bli väldigt väldigt tomt utan LG... men, vi ses ju snart, eller hur?!

Tog hand om ett finskt par, en mamma och hennes son. Först pratade jag såklart engelska med dom men när jag hörde att sonen översatte vad jag sa men fortfarande inte hörde vilket språk det var så frågade jag vart dom kom ifrån. När dom sa Finland så hoppade jag till och sa "näääämän!!! Terve! Minun nimi on Emma!" Och dom hoppade till, skrattade gott och efter det var vi bästa vänner. Jag tog hand om dom som om att dom vore min familj och tillbaka fick jag deras telefonnummer, i fall jag ville komma och hälsa på i Brisbane och 10 dollar i dricks. Det var fint! Försökte skypa med min mormor så jag kunde skryta om komplimangerna jag fick för min finska, men fick inte tag på na. Och det negativa med att möta på kunder som trycker på personliga knappar gör att man saknar och önskar att man kunde vara lite närmare sin familj. 

Mummu jag Ida o mammsen

Klockan 18.30 tog jag mig först ut genom dörren och gjorde om naglarna. Rött med en guldig nagel. Det passar fint till lördagens festligheter! Sen mötte jag upp Mike i Melbourne central, som är ett stoooort center där tågstation, restauranger, shoppingcenter, bowling, bio och mycket annat finns. Vi gick och såg Gravity, den var faktiskt väldig bra! Uppskattar otroligt mycket att jag står fast på jorden och inte glider runt någonstans i rymden. 

Vi brukade glida runt på hostlet som vi bodde på då, kära Urban, och gotta oss tillsammans. Sen lämnade jag och Annie melbourne för att resa längs östkusten, det roliga var att Mattis hade lämnat några dagar innan för att resa runt med några kompisar så vi stötte på varandra på nästan varje stop! vi kunde stå och laga mat i ett litet hostel någonstans i Australien och plötsligt kunde vi se Mattis komma smygandes bakom ett hörn.  

hela mening med inlägget var väl att berätta att ja.. Vi har blivit återförenade igen. Mycket intressant.

Vi hade kul, överraskade Annie som inte hade en aning om att han skulle komma tillbaka, satte oss på en uteservering å drack kaffe och åt sen Frulle. 

Idag var Mike så söt som ville ställa sitt larm en timme tidigare än vad han behövde, han tycker att vi aldrig har tid att mysa i sängen pga att båda jobbar å går upp tidigt. 

Så vi myste hela morgonen och jag smög ner till boost smoothie Shoppen Och överraskade med två goda smoothies som vi sen låg och mumsa på i sängen. Var ju mycket mysigare att vakna på det här sättet! 

 Plus att jag är ledig idag, thank God. Vet inte om jag hade varit lika keen på att gå upp en timme tidigare annars.. 

Hej igen! Ca.. 8 månader senare.

Nu fick jag något slags ryck kände jag, klockan är 01.35 här i Melbourne och plötsligt kände jag bara att Nej, nu ska jag Jag banne mig blogga. Trots att jag inte alls har någon som helst bloggförmåga. 

Jag önskar verkligen att jag hade bloggat under hela mitt år här så att jag hade kunnat blicka tillbaka, men  jag har 4 månader left och det är väl bättre än inget. 

Jaha okej, då har jag fått detta ur huvudet. "The comeback" inlägget.

See ya soon 

Okej, sa igar kvall bokade vi det boendet vi ar pa idag, efter slit och skit pa vagen hit sa kom vi antligen in till varat hoste som nu ligger i city. Det forsta vi gor ar att stalla in varan mat in i kylen, som stinker varre an en skitstuga som inte har tomts pa 5 ar. Dar ska vi alltsa lagga varan mat. lockande.. Efter det kommer vi in i rummet som ar lika litet som varan toa ungefar, fyra baddar och ingen luft. Den enda "luftkonditioneringen" vi har ar en gammal flakt som tappert star och forsoker gora rummet bovanligt. Och tacka gudarna eller ja, det var val mamma och pappa, som gav mig mitt sidensovsett, for lakanen har har varit med om bajsfester, haravfall och andra freshnessess som man inte garna vill sova i. Den gemensamma toan och duschen ska vi inte ens tala om. Annie tror att vi ska fa aids om vi anvander duschen, men jag tanker utmana odet ikvall eller imorgon.
Hur som helst, detta har val sin charm det ocksa.

Jetlaggen ligger i, precis som igar rekade vi och forsoke forsta oss pa stan, kom hem och somnade och vaknade efter nagra timmar. Annie har formodligen blivit sjuk sa hon ligger kvar i helvetet medan jag ska forsoka att hitta ett battre hem. Att laga mat och behova ga in i den dar kylen igen vill jag inte ens tanka pa...

Juste, St Kilda alskade vi, sa vi hoppas pa boende dar! centrum har vi inte riktigt forstatt oss pa an. det ar sa stort men verkar superspannade!

Vi har inget wifi har sa vi maste betala for internet, sa jag kommer formodligen vara svar att fa tag i nagra dagar nu.. men hall ut!

over all sa mar vi bra och har kul!
Saknar er dar hemma! puss och kram!!